Mevlin

Klockan är lite över tolv och jag kan inte sova. Ska upp om mindre än åtta timmar och hämta och lämna mina gäster på flygplatsen. Sitter och titta på bilder från Egypten från förra året. Kan inte förstå hur tiden kunde gå så snabbt fram. Vilket år jag har haft, vilka minnen och vilka underbara människor man har träffat. Sitter och små skrattar för mig när jag tittar på bilderna sammtidigt som man vill falla en tår. Att det kommer aldrig bli som förr, hela team hrg tillsammans, Aldrig mer team zante tillsammans på destinationerna. Det är skrämande solrigt.
Nu är jag i ett nytt team Marocko och hoppas på ha samma goa minnen här ifrån.

Det skulle inte vara tillåtet att titta på sina gamla bilder. Man bara saknar hela tiden, antligen hem , vänner, destinationer.. Men så är det på alla ställena man är på. Oftast kommer man bara ihåg de som var roligt och förtränger de som inte var lika bra. . Och de man inte har de vill man ha. . Att livet ska vara så komplicerat ibland.

När jag vaknar imorgon så vet jag att jag har team Marocko och vi kommer ha jätte skoj imorgon och resten av säsongen... Man vet aldrig vad som händer. men leder oftast till något bra.

Varför har jag så jobbiga tankar hela tiden? vad är det som fattas?.. igentligen ska ni inte läsa vad jag skriver för jag bara tänker för mycket som jag ofta gör.. Sluta tänk Malin och lev istället.

Tummen upp, och lev vänner!