Jump day
Dunk dunk.. hjärtat slog fortare än vanligt den morgonen. Tur vi skulle börja med Shootover jet på förmiddagen för att bygga upp mod. De var en väldigt fartfylld tur, och jäklar vad nära berget han körde. De var så nära att man böjde sitt huvud för att inte slå i. Båten är en riktig racerbåt med dubbla v8or motorer, vi körde typ sönder hela kanalen i full fart och massa 360 graders snurrar. De var en riktigt bra start på dagen, vi vakna till rejält:)
Efter vi kom tillbaka till stan upplevde vi världens längsta lunch, att sitta och vänta på att klockan skulle bli 13.30 för att checka in på Nzone som fallskärms ställe heter. Vi hann med 5 toalettbesök 1 redbull och en Subway macka plus kaffe på Starbucks med toalettbesök igen. När vi hade checkat in tittade vi på en video hur andra hoppar och information, då var man nervös. Man hade tanken ” detta är ju jag om 1 timme typ”.
Nä vi kom till flygfältet fick vi vänta i 1 timme till innan de var vår tur, som faktiskt var riktigt najs. Kroppen hann lugna ner sig och vi satt och njöt ute i solen och tittade på alla som landade. Vi kände oss redo för att hoppa!
Vi var ett gäng på 6 personer som skulle vara i samma flyg och alla hade var sin kamera hoppare och såklart sin skydive hoppare., så totalt var vi 18 stycken som skulle hoppa ut på 15000 fot!
Jag Malin satt längst fram i planet då jag hoppa ut som nr 2. De kändes bra för jag hade inte velat se Dennis hoppa ur planet, bättre han hoppar efter mig så han kan rädda mig. Dennis satt som 4 hopparen och han blev lycklig när jag hoppa ut eftersom då var de snart hans tur.
Själva hoppet var underbart och en känsla som inte går att beskriva, helt jävla galet när man hoppar ut ur planet på ett bra sätt. Allt släppte när man väl var ute och föll neråt, vi hade en hastighet på 200km/tim innan vi veckla ut skärmen, då ett fri fall på 60sec! Kan säga att de inte var lätt att posa framför kameran i 200km/tim. Vi reserverar oss för konstiga miner, haha!
Dennis Bilder
Dennis kom först ner av alla, konstigt nog kan vara för han bad sin hoppare att göra loopar men han kunde bara erbjuda snabba svängar. Jag kom så klart sist ner av alla som ändå hoppa nästan först, jag bad inte om några loopar utan jag njöt mer av utsikten och självaste stunden. Jag förstod inte riktigt att jag var sist ner så jag tittade efter Dennis i den blåa tomma himlen och blev nervös. Men han var redan inne och höll på att ta av sig sin utrustning. Pust!
Jäklar vilken känsla att komma ner, man ville bara upp igen. Vi båda är riktigt glada över att fått hoppa och det är inget vi ångrar. Efter en fylld dag med spänningar, adrenalin kickar och mycket skratt sluta vi denna underarbara dag med pizza och öl. Vi deckade klockan 21.30 och var helt slut av glädje.
Ok, nu har far sett hoppbilderna. Så nu har han gått och lagt sig, muttrandes något om tokskallar och har Malin verkligen hoppat hon också, fniss. Såg helt underbart ut, fast jag är tacksam för att du inte "dog" av våran 25 års present =) Kramar till er båda / Ingrid
